I torsdags framåt kvällen tog Michael Karlsson oss med på en cykeltur i Solna. Vi var ett tiotal som startade vid Jaktvillan i Järvastaden.

 

Där fick vi bakgrunden till att stora naturområden som Igelbäckens naturreservat fortfarande är mer eller mindre orörda så nära Stockholms innerstad. Därefter följde en lagom lugn cykeltur med många stopp. Vi fick höra om Dammtorp, om statare, om Solnas största mjölkproducent, om hur sonen till en egyptisk utrikesminister hamnade som arrendator på Överjärva gård.

 

Vi cyklade vidare och Sveriges järnvägsutbyggnad blev ämnet vid stoppet vid Rödingarna. I Nya Ulriksdal berättade Michael om galoppbanan och varför man döper en gata efter Britta-Kola. Efter en tuff uppförsbacke vid Stockholmsåsen är vi vid Mellanjärva gård och Solnas äldsta boplats med gravlämningar från järnåldern. Det var också den platsen som den stackars portugisen stupade på 1912 i Stockholmolympiadens maratonlopp.

 

Efter ett kort stopp vid Brunnsvikens trädgårdar följer vi originalallén mot slottet. Vi stannar vid Confidencen och får dess historia berättad. Vi ser den varsamt renoverade spegeldammen, vi stannar till vid linden från 1600-talet. Vi får veta vem som planterade in grönlingen och vi ser Igelbäckens nyrenoverade utlopp i Edsviken. Vi får veta vad kronprins Gustav Adolf fick i 60-årspresent. Vid slottet vänds våra blickar upp mot ornamenten vid takfoten och får förklarat vad gripen och lejonet har för betydelse. Ulriksdals slottspark är en lång historia med massor av detaljer av växter, utsmyckningar, anläggningar och udda, spektakulära byggnader och hur de användes för sekler sedan. Cykelturen avslutas ”1935” då parken får sitt nuvarande mer lättskötta utseende.

 

Vi fick en historielektion med årtal, fakta, detaljer och anekdoter i mängder och efter mer än två timmar var det dags för hemfärd utan att Michael berättat hur Jacobsdal blev Ulriksdal, men det ligger till så här: Jacob De la Gardie byggde på 1640-talet ett slott, Jacobsdal, på bekvämt avstånd från Stockholm. Hans son Magnus Gabriel De la Gardie sålde det 1669 till riksänkedrottning Hedvig Eleonora. Hon i sin tur gav slottet i dopgåva till sin sonson Ulrik 1684. Den lille prinsen dog som liten men slottet bär fortfarande hans namn.

 

Till lördagsguidningen anslöt sig femton personer varav en tredjedel var kända ansikten från i torsdags. Det var en blandning av yngre och äldre, kvinnor och män. Tiden hölls och det avslutades vid Gustav III:s paviljong. Sedan erbjöds en "frivillig" fortsättning till det stora slottet som aldrig blev mer än en grund, dock en storslagen sådan. Mer än hälften valde att följa med på denna extrasväng.