Menu

Äntligen var det dags för invigningen av barnutställningen ”Vems lilla mössa flyger”, baserad på Barbro Lindgrens bok med samma namn. Det blåsiga vädret och den lite hotfulla himlen var inget som avskräckte de många besökarna, som var i alla åldrar.

 

Många ivriga besökare hade samlats framför Jaktvillan redan en stund innan klockan 10, då invigningen skulle gå av stapeln. Väntan blev något kortare då det bjöds på god tårta med kaffe eller saft till.

I Jaktvilleparken lekte barnen i gräset och gungan stod inte stilla många sekunder. Familjer satt vid träbänkarna och nöjt av tårtan, en del mindre barn låg i sina vagnar och sov. En förskoleklass kikade nyfiket runt inne i växthuset där modellen över Järvastaden står.

Paolo Murga justerade det sista vid ljudbordet, med trumpinnarna utstickande ur bakfickan.

- - Det gäller att dra ner basen en del när det blåser, annars dånar det bara, berättar Paolo och skruvar vidare.

Tor Svae och Roger Josefsson ordnade med det allra sista kring utställningen, medan Klara Svae och Lena Thunblad resonerade kring hur det pedagogiska programmet fungerar ihop med utställningen.

- Det är inte någon vanlig lek- och rusutställning, säger Tor Svae och fortsätter:

Barbro Lindgren gjorde en lite blygsam entré men de var många som kände igen henne direkt och gick fram till henne för att prata en stund. En del bad om att få autograf, andra ville ha sina barnbarn fotograferade tillsammans med henne.

- Både Tor och Roger är duktiga och väldigt noga, så det är därför som det blir så bra.

 


Barbro Lindgren tillsammans med Roger Josefsson, till höger i bild.

 

Så är det dags för invigningens officiella del att dra igång. Ackompanjerad av en trumvirvel från Paolo önskar Järvastadens VD Stefan Sellgren alla välkomna.

Stefan lämnar över mikrofonen till Tor som tackar alla dem som har varit med och gjort denna utställning möjlig.

Tor vänder sig till Barbro och fortsätter:

Varpå Barbro kontrar med att visa med ena handen att i hennes huvud är det rätt snurrigt.

Så är det dags att klippa bandet, vilket Peter Edholm, kulturnämndens ordförande i Solna, gör. Därefter berättar han att han själv inte hade läst boken innan han fick inbjudan till att inviga utställningen.

Lite mer allvarsamt fortsätter Peter att prata om hur viktigt det är för kulturnämnden att värna om barns läslust. Hur fantastiskt det är med sådana här utställningar, som lockar barnen till att utforska och också då bli mer nyfikna på bokens karaktärer och handling.

När bandet är klippt är det äntligen fritt fram att gå in i Jaktvillan och se och känna utställningen. Barbro Lindgren sätter sig till rätta i en bekväm stol och omges direkt av nyfikna barn. Rummet fylls snabbt upp av både barn och vuxna. Innan Barbro börjar läsa vill hon berätta lite om bakgrunden till de olika karaktärerna i boken. Till exempel Bisamråttan, som var ett gosedjur som en av Barbros vänner hade när de var barn. Så öppnar hon boken och börjar läsa. Emellanåt stannar hon upp då någon av figurerna nämns vid namn och låter barnen se sig omkring i rummet för att hitta just den figuren. Barnen kikar ivrigt runt och pekar och ropar så snart de har fått syn på de olika figurerna.

När det kommer till gummiapan på motorcykel så visar det sig att apan har rymt och sitter bland barnen i rummet. Barbro säger då:

Varpå Tor kontrar direkt med:

När lässtunden är över får barnen leka fritt i rummet. Fler barn vill in i rummet och drar sina föräldrar, eller mor- och farföräldrar otåligt i handen.

Lotta som bor i Järvastaden är här idag med sina två pojkar, 14 månader respektive tre år. Hon beundrar kulisserna och är imponerad av att allt är i levande material. Här finns ju handmålade skyltar, mjuka djur och saker för barnen att känna på.

Besökarna börjar dra sig hemåt och de barn som dröjer sig kvar i utställningen leker stillsamt. Barbro sitter kvar på sin stol och skriver autografer. Tor går omkring och stämmer av att allt är i ordning.

 

 


 

 

 

 

broschyr