Menu


Det vi ser här idag är stommen och början av Spegeldammsparken. För att platsen ska bli en park behövs en viktig komponent: tid. Tid för träd, buskar, vårlökar och vattenväxter att etablera sig och börja växa till sig. Men det är inte bara växter och träd som behöver tid att utvecklas; alla som bor och kommer att bo i Järvastaden behöver hitta till parken, se årstiderna växla, se dimman stiga från dammen en november morgon, se mattorna av vårlökar bre ut sig i april, känna doften av körsbärsblom i maj, hitta det första blommande kejsarolvonet i februari, bre ut picknick-filten i skuggan under träden för att dricka kaffe med grannen och uppfinna en bollek på gräskullarna. Minne och förväntan gör platsen till park.

Sett över tiden kommer alltså den plats på vilken vi nu befinner oss att förändras. Ett torg kommer att anläggas i direkt kontakt med parken, en grön länk mot naturmarken kommer att anläggas. Gator med planteringar och byggnader kommer att rama in parken.  Staden växer fram parallellt med att parken brukas och mognar.

 I onsdags kväll smög jag in genom byggstängslet. Fullmånen sken över parken. De mjuka gräsmattorna böljade fram mellan de tunga betongmurarna. I dammpaviljongen som speglade sig det svarta vattnet, satt två personer på tunga ekbänkarna med mackor och termos mellan sig, fikade och småpratade i skymningen. Vi hejade på varandra och jag tror verkligen att de undrade vad jag gjorde där. Det var uppenbarligen deras park, deras plats, som de för en stund gjort till sin i den ljumma augustinatten.

Åter igen ett stort TACK, från Nivå landskap till Järvastaden för att vi fått vara med om den första tiden i parkens långa liv. Och så en uppmaning till er som är här. Ta del av parken, känn efter vad ni vill göra här, ta med en termos och bullar medans kvällarna ännu är ljumma. Sola, lek, upptäck parken på era egna premisser, den är er.



Stockholm 2012-08-31

Jonas Berglund/Nivå landskap

 

 

senaste nytt

broschyr